Ce_La_Vi

En arrendegård på Bohuskusten i början av 1800-talet. En flicka med humör och vilja: Tora. En lycksökare med oklar bakgrund: Frank. En drömmare som är full av berättelser: Arvid. Mellan Tora och Frank en ömsesidig motvilja som vänds till arbetsgemenskap och kanske något mer. Det går att beskriva romanen Glädjestranden så att den påminner om 'Borta med vinden' med sina starka karaktärer, motstridiga känslor och dramatiska händelser. Samtidigt är det en berättelse i svensk realistisk romantradition, där vänskap växer långsamt, uttrycks lågmält och människor förändras över tiden. Ellen Mattson har många gånger prisats för sin förmåga att skildra oklara och kluvna känslor. I denna roman visar hon att hon är lika skicklig på att berätta om vardagsslitet på en kustgård för länge sedan. Frank går före med lien, Tora går efter och binder rågen, inhyrda båtbyggare spikar bord på spanten till en ny skuta och traktens bönder går på vargjakt. GÖTEBORG. Ellen Mattson gav ut sin första roman för sexton år sedan. Glädjestranden är hennes sjunde och den andra som har ett historiska perspektiv. Men hon vill inte riktigt kalla den för en historisk roman. – Den utspelar sig i det förflutna, men jag tar egentligen inte upp några historiska ämnen. Att jag skrev den här romanen handlar helt enkelt om att jag ville skriva om min släkthistoria därför att den här gården finns i verkligheten och en av personerna i boken har också funnits i verkligheten, säger Ellen Mattson och fortsätter: – Då blev det helt naturligt att jag vände tillbaka till 1800-talet eftersom det var då det hela utspelade sig i verkligheten också. Glädjestranden handlar om tre människor på en kustgård i Bohuslän under de första decennierna av 1800-talet. Det är Tora, hennes styvfar Frank och hennes morbror Arvid som försöker skapa ett liv under svåra omständigheter. Tora har förlorat båda sin föräldrar vilket inte var något konstigt och för de tre på gården handlar det om att överleva och producera mat. Det är under den sista stora sillperioden i Bohuslän och det skickas nödhjälp från hela Sverige. Motstånd till forskning När det inte handlar om historia förbereder sig Ellen Mattson så lite som möjligt. Säger att hon är dålig på att forska, att hon har ett motstånd till det. Hon pratar om fakta kontra fiktion, att man som författare kan göra som man vill. I Glädjestranden med den gamle släktingen, som drack för mycket för att ärva gården, hade hon en ofantlig frihet. – Gården gick över till hans syster och Arvid försvann faktiskt, man vet inte så mycket vad som hände med honom sedan. Det där har alltid intresserat mig så jag ville skriva om just hans liv. Konsten det viktiga Ellen Mattson tycker att den konstnärliga berättelsen är viktigare än den historiska och hade därför inget intresse av att skriva som de pratade på 1820-talet, tycker att det blir en vägg mellan läsaren och personen i boken. Hon lade istället ner kraft på att beskriva hur saker gick till. – De arbetade hela tiden, därför tyckte jag att det var viktigt att beskriva hur arbetet gick till. Det är roligt att sätta sig in i det och beskriva det. Alla vet hur det ser ut när man går med en lie, men exakt hur ser det ut' Tillbaka i barndomsmiljön Romanen beskrivs som en ganska sluten, men någon uppföljning finns inte. – Flera har frågat om det och har velat veta hur det skulle gå sen, men för mig är en bok färdig när den är färdig. När den är slut är den slut och jag kan inte tänka mig att gå tillbaka och öppna upp den igen. Den är sluten på det sättet att den är avklarad. Ellen Mattson är uppvuxen i Ljungskile och flyttade för ett par år sedan tillbaka till sina hemtrakter. Säger att man har rötter på en viss plats utan att man kanske tänker på det. – Jag tror ofta att det är så, att även om man flyttar därifrån kommer man tillbaka på något sätt, säg sommarhus eller sådär. De flesta människor har några band kvar till sin barndomsmiljö. I mitt fall ledde det till att jag faktiskt flyttade tillbaka, jag bor några kilometer ifrån där jag växte upp. Därmed inte sagt att jag alltid kommer att göra det för så inrutad kan man inte bli i sitt liv att man har hela framtiden klar för sig, men just nu bor jag där och trivs bra med det. Lilla Tora har sagor i huvudet och leken i kroppen, hon har en mor och en far som älskar henne högt och en pojkmorbror att leka med på familjens arrendegård i Bohusläns kustband. När pappa sjökaptenen är hemma täljer han vackra saker åt sin dotter och ger henne hela världen. Han kan göra det, för till och med solen gör som han vill. Men en vinter kommer han inte hem från havet och det blir tyst i huset.  Någonstans ifrån kommer Frank för att hjälpa till med gården tills morbror Arvid är tillräckligt gammal. Han gifter sig med Toras mor. Men plötsligt en dag när Tora är tio ligger modern död med ett dödfött barn bredvid sig. Kvar på gården blir Tora med två män som är olika som två människor kan bli: Frank och Arvid. Den ene sliter för att förbättra gården och få respekt från dem som fått anseendet med födseln, den andre smiter helst till friheten och fantasin. Och Tora slits mellan dem. Det som först är ömsesidig antipati mellan Frank och Tora blir arbetsgemenskap och kanske något mer. Här berättar hon både om samvaron mellan människor som lever tillsammans utan att ha valt varandra och om arbetet på en kustgård i början av 1800-talet. Frank går före med lien, Tora går efter bland trotjänare och tjänstefolk och binder rågen, traktens bönder går på vargjakt och inhyrda båtbyggare spikar bord på spanten till Franks nya skuta. Ellen Mattson har skapat gestalter som stannar i minnet. Hon frammanar dem och deras värld i korta bilder på ett språk som hon behandlar likadant som Toras pappa behandlar solen: det gör som hon vill. I Ellen Mattsons författarskap märks tydligt arvet efter Emilie Flygare-Carlén och Selma Lagerlöf. Omsorgen om detaljer ger trovärdighet såväl åt personteckningen som i beskrivningen av vardagslivet: Utdikning och skörd, köksarbete, sömnad, skeppsbygge och festfirande.Väderleken, årstiderna och arbetet ger berättelsen en växlande puls, men sysslorna finns där bara för att ge de agerande en scen, där deras personligheter kan skava mot varandra och visa fram skilda drömmar och farhågor. Som hos Victoria Benedictsson blir fördelningen av arbetsuppgifterna en konflikt som sätter könsroller och klassfrågor i gungning, särskilt när en stursk tonårsflicka och en styvfar är oense om tagen. I centrum står Tora, föräldralös sedan pappa sjökaptenen förlist och efter att mamman, omgift med gårdens fattige men ambitiöse förvaltare, dött i barnsäng. Som tonåring skickas hon bort till en prästgård för att uppfostras till kvinna och lära sig en ståndsmässig husmors uppgifter. Styvfadern Frank är hennes grovhuggna motpol och medtävlare om makten på arrendegården, som 1694 testamenterades till en stiftelse för att upprätta en skola åt bohuslänska (då norska) ungdomar. Hvitfeldtska skolan i Göteborg kom till på Margareta Hvitfeldts initiativ. Hennes egendom Ekornetången hade efter donationen brukats av samma familj, och närmast efter Toras föräldrar borde Toras morbror Arvid stå i tur. Romanens ämne har hämtats ur Ellen Mattsons släkthistoria. Frank sitter till synes ohjälpligt fast i rollen som uppkomling och styvfar, men växer både synligt och i hemlighet. Den tredje huvudpersonen Arvid var ännu en pojke då hans syster dog. Han förblev Toras trygghet och förtrogne, men ville inte bli kustbonde. På många sätt blir han första huvudperson, genom att i förundran betraktas av naturkrafterna Tora och Frank. De värnar båda om den modlösa pojken, som helst kastar sina redskap och vandrar längs djurstigar med sin hund. Vad är glädjestranden i denna ganska sorgliga berättelse om att fylld av motstridiga känslor söka sin plats' Är det platsen där flickan fått gåvor av pappa: Karameller från Göteborg, en jacka från Bristol, en leksak från Sankt Petersburg' Platsen där skeppens vitlysande stomme kläs för att bli en trygg famn och ge sin ägare gott anseende' Eller är det den stinkande, mörka jordkojan där en spelman sitter och vänder hit och dit på fyra toner och stampar takten' Är glädjestranden friden på andra sidan om livets brusande hav, målet som svartrocken predikar om, trots att han själv absolut föredrar ljudet av klamp och skrik framför en sömn utan slut och utan plågor. Kanske är glädjestranden platsen där lilldrängen Isak blir sedd och får lära sig både båtbygge och bokstäver. ”Glädjestranden” är allt som allt en fantastiskt rik och vacker roman kryddad av tång och kaprifol. n Lilla Tora har sagor i huvudet och leken i kroppen, hon har en mor och en far som älskar henne högt och en pojkmorbror att leka med på familjens arrendegård i Bohusläns kustband.När pappa sjökaptenen är hemma täljer han vackra saker åt sin dotter och ger henne hela världen. Han kan göra det, för till och med solen gör som han vill. Men en vinter kommer han inte hem från havet och det blir tyst i huset. Någonstans ifrån kommer Frank för att hjälpa till med gården tills morbror Arvid är tillräckligt gammal.Han gifter sig med Toras mor. Men plötsligt en dag när Tora är tio ligger modern död med ett dödfött barn bredvid sig. Kvar på gården blir Tora med två män som är olika som två människor kan bli: Frank och Arvid. Den ene sliter för att förbättra gården och få respekt från dem som fått anseendet med födseln, den andre smiter helst till friheten och fantasin. Och Tora slits mellan dem. Det som först är ömsesidig antipati mellan Frank och Tora blir arbetsgemenskap och kanske något mer. , människorna är som folk är mest, med både bättre och sämre egenskaper. Huvudperson är Tora som blir föräldralös vid tio års ålder och som skulle ha ärvt en fin gård om nu inte modern hade hunnit gifta om sig strax före sin egen död. Tora och hennes morbror Arvid bor under Franks beskydd, en man med stora planer på att bygga fina båtar och göra sig själv rik. På ägorna växer mäktiga ekar väl lämpade för detta. Tora skickas bort för att lära sig husmorsuppgifter hos en familj på en prästgård men hon ska komma tillbaka. Geraldine säger Det fanns många noveller som sog intressanta ut. Jag valt Glädjestranden av Ellen Mattson.för att Handlingen utspelar sig på artonhundratalet den seklet som vi har läst på svenska b som andra språk trots att novellen utspelar sig i det förflutna förfataren använder en actuellt språk. Glädjestranden handlar om tre människor med olika karäkter som försöker överleva på en kustgård i Bohuslän berätelsen beskriver dagsslivet på en kustgård. . Den huvutpersonen är Tora som blir föräldralös vid tio års ålder modern hade hunnit gifta om sig med Frank strax före sin egen död. Tora lever också hennes morbror Arvid båda två bor under Franks beskydd, en man med planer på att bygga fina båtar och göra sig själv rik . Tora skickas hos en familj på en prästgård för att lära sig sköta ett hushåll.